Min historia.

Har alltid älskat att träna och röra på mig. Har väl ärvt det av mina älskade föräldrar! :-)

Men när jag var yngre var träningen mer en grej som jag gjorde för "det yttre" och för allt det som är "runt omkring" när man tränar. Kompisar, evengemang etc. Men efterhand som åren gick så ja, livet händer ju och så även för mig. Så här kommer resten av min historia, som i sin tur har mynnat ut i en utbildning som Hälso- och Livsttilsterapeut, denna hemsida, hälsocoachining ONLINE, ett oändligt läsande, lärande och förstående för hur kropp och knopp fungerar. KUNSKAP ÄR MAKT! och sist men inte minst! En förhoppning om att sprida kunskap och hopp till andra som kämpar på "därute". 

Så här kommer en liten kortare "story" om mig.

Jag vet hur det är att må dåligt och känna "att det är något som inte stämmer". Trots flertalet sjukvårdsbesök, blodprover och diverse olika undersökningar, räckte deras hjälp tyvärr inte ända fram.

Det började under tonåren då jag fick diagnosen IBS. Flertalet undersökningar gjordes, men, nej det var inget som var fel, så jag fick några mediciner som skulle hjälpa mig. Jag provade en del av dom, men jag förstod att knapra mediciner inte bara var lösningen till mina bekymmer. Så jag letade runt på egen hand och "lekmansmixade" med olika dieter och läste om de senaste rönen om kostens betydelse för oss. 

Jag gjorde en kostförändring och uteslöt gluten och det mesta av sockret HELT. Jag började läsa på var gluten kunde gömma sig och vilka produkter man ska kolla extra noga. Jag trodde knappt att det var sant, men sakta började jag må bättre. Jag lärde mig att känna igen signalerna min kropp gav mig efter en viss föda, och några år senare blev jag symptomfri från IBS helt på egen hand.

Men efter två graviditeter och hög press på mig själv, både inom jobb och fritid, så kraschade jag totalt. Och tog varningssignalerna på allvar ALLDELES FÖR SENT! Om jag hade vetat att jag inte skulle kunna jobba alls, inte kunna känna riktigt glädje trots att jag hade (har) allt, och vissa dagar inte kunna ta mig utanför huset - då hade jag agerat annrolunda MYCKET TIDIGARE. Men jag gjorde mitt bästa utefter de förutsättningarna jag hade, just där och då. Precis som så många andra gör. 

 Så symptomen hade visast sig länge - ja faktiskt flera år (som jag inte förstod då). Små/stora symptom som:

- dålig sömn

- yrsel och "svajig"  (som att gå på en gungande båt)

- svettningar både dag och natt, som kom utan förvarning

- humörsvängningar, orolig

- energilös, håglös

- tappade mycket hår

- hjärndimma

- hjärtklappning

- värk i muskler och leder

- ett nervsystem i total obalans

- närings- och mineralbrister på grund av långvarig stress och IBS i tonåren

...... och mycket mycker mer.

Familjen skulle ha ledigt tillsammans på höstlovet - men där tog jag STOPP.  Och så kom sjukskrivningen. 

Flertalet läkarundersökningar följde, men inget "var fel" enligt läkarkårens sida. Men själv kände jag ju att något var FEL. Min familj förstod att något var fel. Och det enda man vill när man är "sjuk" eller inte mår bra - ÄR JU ATT BLI FRISK OCH MÅ BRA. 

Så efter mycket sökande/läsande/googlande, på egen hand - hittade jag ett halmstrå att greppa efter - en näringsklinik som såg mig som individ, och lyssnade på min historia och gjorde olika undersökningar. Den stora förändringen för mig kom när jag fick svar på en HÅRMINERALANALYS!  Där fick jag svaret på många frågor, och vad som var i obalans och vad jag behövde justera! 

Jag fokuserade på att återigen få en fungerande matsmältning, och fick tillbaka min energi eftersom jag antagligen inte kunde tillgodogöra mig näringen i maten. Jag började läsa, söka mer information och lära mig mer om kost, stress och hälsa. Jag började införa mer hälsosamma, hela, oprocessade näringsrika livsmedel, och började tänka annorlunda när det gäller mat. Jag började också använda olika tekniker för att lugna mitt nervsystem och minska stress i min tillvaro (bland annat mindfulness, yoga och att bryta gamla invanda, negativa tankemönster). Och jag lärde mig att säga NEJ.

Hälsa ska alltid ses ur ett HELHETSPERSPEKTIV, och för mig började min läkningsresa genom kosten, som sedan ledde mig vidare djupare in i vad hälsa är. Då kan vi ge vår kropp de bästa förutsättningarna för läkning.

Jag vet att det finns fler där ute som inte mår bra. Alla är olika och det som fungerar för en person, behöver inte alltid fungera för en annan, vilket såklart gör det hela svårt. Stress, både fysisk och psykisk i olika former, kan också skapa så mycket ohälsa och problem i kroppen. Men att ta stöd utifrån, tänka att kroppen är en helhet, kan vara en början för att må bättre. Att ge kroppen de rätta verktygen, så att den kan påbörja och optimera sin självläkning. Min "ohälsa" hände ju inte över en dag - det hade pågått under många många år! Och det man vill och känner när man inte mår bra - är ju att det ska bli bra SNABBT och enkelt. Men - nej, det är ingen QUICK FIX! Visst det finns mediciner och läkemedel som fungerar jättebra, men många dämpar bara symptomen. Det vi behöver göra är att hitta "grogrunden" till vår ohälsa! Då kan vi "läka" och återhämta oss från symptom och ohälsa igen. Här är några saker som jag insåg under min läkningsresa:

Hur mycket långvarig stress verkligen påverkar vå hälsa negativt!

 Att vår tarmflora har en otroligt stor påverkan på vår hälsa!
Vad vi äter spelar SÅ stor roll!
Hur kosten och vår tarmflora även påverkar det mentala!
Hur våra tankar skapar känslor, som kan sätta sig i kroppen!

Små små förändringar i sitt livsstilsmönster kan skapa stora förändringar på sikt. Hoppas min berättelse kan inspirera och hjälpa dig som inte mår helt bra att gå till botten med vad orsaken kan vara!

Tacksamhet!

Idag känner jag en oerhörd tacksamhet över den situationen jag hamnade i. Jag har lärt mig så mycket på vägen i den här resan. Jag har lagt ett enormt puzzel och varje puzzelbit har varit värt allt arbete. Att arbeta med sin balans i kroppen och god hälsa är ett evighetsjobb. Idag är jag oerhört tacksam att kunna hjälpa och stötta min familj, vänner, kollegor och de jag coachar ONLINE. Jag har en helt annan närvaro i livet och njuter av nuet. Jag kommer aldrig att kunna göra min resa ogjord och vissa sår kommer alltid att finnas kvar som ett minne av den "skitduktiga" Sofie som aldrig sa nej. Det är jag tacksam för.